Hela stortån vek sig när han slog i tröskeln. Han grinade illa och fick hålla sig i dörrkarmen. Hyresvärden skulle ha varit där och monterat bort trösklarna i tre år nu. Tre år. Han skulle säkert få vänta tre år till. Hyran kunde de höja, men hjälpa äldre, synskadade män som Björn var det inte så bråttom med. Han svor högt och snörpte med munnen.
Förra veckan hade han fått syn på någon som liknat hyresvärden på gården. När han öppnat fönstret och ropat hade grannarna blivit sura.
”Dra in hakan gubbe.”
”Väck inte min dotter.”
När de blängt på honom en stund, drog Björn in hakan och stängde fönstret. Sedan återgick han till att mata sina fiskar. Det enda sällskap han haft efter att frugan dött. Guldfiskarna hade han köpt ett halvår tidigare när han fått det nya akvariet av försäkringsbolaget.
Det var när han skulle hänga upp en tavla och hämtat pallen från köket som han stötte emot glaset och vattnet spred sig över golvet och orsakade en omfattande vattenskada för grannen under. Eftersom grannen var bortrest tog det två veckor innan skadan upptäcktes. Det kostade försäkringsbolaget över en halv miljon att åtgärda skadorna och det blev med ens dålig stämning i trapphuset när grannarna stötte på varandra. Alla avskydde Björn som skaffat sig en vana att spotta ut snuset i trapphuset. Elsa på våning fyra hade en katt som blivit sjuk och dött av det välanvända påssnuset. Efter den händelsen blev stämningen om möjligt ännu sämre. En man som Björn kunde enbart ha sina guldfiskar som sällskap, det var alla i trapphuset överens om.
