Om man bara vill och alla är på väg åt samma håll så kan man verkligen åstadkomma mycket. Man kämpar, svetten rinner, fötterna är ömma och klockan går. Ibland faller ögonlocken ihop och man får skaka lite på sig men efter ett tag så vaknar man till igen, hungrig efter ny kunskap.
Det är i teatersammanhang och inom försvarsmakten som jag upplever dessa fenomen och jag gillar det. Man kan ha hur mycket skit som helst emot sig och vädrets makter kan piska i ansiktet men man bara kör, för man har ett gemensamt mål Det är bara ni som varit med om det som fattar.
Här mår jag bra!
