Det pratas och skrivs mycket om löpteknik var man än läser. Många anser att löpsteget ska justeras för att vi ska bli snabbare, andra hävdar motsatsen. Vi lärde oss springa redan som barn, det sitter i generna att kunna sätta den ena foten framför den andra, om än inte lika snabbt som alla andra.
Den löparförmåga vi utvecklar som barn finns ofta med oss hela livet. Det ser olika ut med tanke på vikt och längd givetvis men vi bär det med oss. För att kunna löpa effektivt och energisnålt är avspänning A o O.
Det finns oändliga löpskoleövningar som höga knälyft, hälkick, hoppsasteg mm som ger oss värdefull koordinationsförmåga, styrka och kroppsmedvetenhet. Hur mycket tid man lägger ner på det är individuellt.
Det finns många olika sätt att löpa på och om man tittar på ett lopp med marathonlöpare finns det givetvis många avvikelser i deras sätt att springa. Men i grund och botten har dom ett smart och väl utvecklat löpsteg.
Jag var i Stockholm för ett år sen och testade att springa på löpband och få feedback efter att ha blivit filmad. Dessutom har jag varit på 2 löparläger med Sofia Bursjöö, som har gett mig mycket värdefull teknik. Men också glädje och det är nog det viktigaste när man springer. Annars kan man snöra av sig skorna och lägga sig i soffan.
Har du kul när du tränar?
Jo för det mesta njuter jag. Kanske inte de gånger det är snöstorm eller regnar ”cats & dogs” och blåser. Fast ibland även då, för att jag trotsar vädret. Men skönast är det efteråt.
Visst är det skönast efteråt. Speciellt om man inte ville ut innan och nästan ångrade sig. Men sen sprang i alla fall. Euforisk känsla.