Femtio nyanser förvandlades till flera hundra. Det han lärt sig under
gymnasietiden var som ett förspel jämfört med detta. De hade träffats
flera gånger efter den resan och det var nästan som att han blev
beroende av spänningen som träffarna innebar. Det handlade inte så
mycket om kärlek utan mest om känslan av att göra något förbjudet.
Att efter kärleksmötet gå ner i restaurangen och sätta sig och äta eller
ta en drink i baren och känna en enorm tillfredsställelse. Självförtroendet
satt som en fastnitad gloria över honom. Det var där affärsidén
föddes. Perfekt.
När han senare gifte sig med Lisa, som han träffat på tennisträningen
av en slump och hon flyttade in i hans lägenhet kändes det bra.
Inte perfekt utan mera bra. Lagom helt enkelt. Nu skulle de börja umgås
med grannar, ha parmiddagar och träffa arbetskamrater. Ibland
var han till och med tvungen att foga sig och följa med på någon
gemensam semester vilket höll på att göra honom galen. Som en kanariefågel
i en lite för trång bur. Där gallret på buren började rämna
och metallpinnarna inte stack ut, utan drog sig inåt, mot hans kropp
och retsamt började repa hans skinn tills blodet sipprade ut. Det var
inte perfekt längre.
Efter ett par år som egenföretagare var hans förut så lätta steg tyngre.
Hållningen började säcka och besöken på gymmen minskade i antal.
Jobbet gick i slentrian och det roligaste var när han fick dra bort en
vecka ur väggalmanackan. När han en dag stötte på Tom, en kusin
han inte sett på flera år, bestämde de sig för att gå ut och ta en lunch.
Det blev en lång lunch och diskussionen blev omvälvande.
