När han själv hade insett det efter den trista konferensen i Oslo,
kom han på att man kunde tjäna pengar på det. På andras otrohet
alltså. Alla vill vara otrogna men ingen vill bli påkommen, ganska
naturligt. Syndigt, spännande och upphetsande utan krav. Tänkt att
kunna välja vilken dejt man ville, utan att någon kommenterar eller
har några som helst moraliska betänkligheter. Utbudet var stort. Det
fanns chans att göra business på andras begär och lustar. Perfekt.
Ganska enkelt när man använder nätet, konstaterade han nöjt när
han konsulterat en kusin som fixat en hemsida åt honom. Där kunde
vem som helst ansöka om att få bli medlem genom att betala in en
medlemsavgift. Det var förvånansvärt många kvinnor som ansökte.
Där hade han haft lite förutfattade meningar. Men det gjorde inget så
länge oddsen var på hans sida. När de blivit medlemmar fick de fylla
i flera formulär. Dels fick alla beskriva sig själva, dels fick de beskriva
sin idealkvinna eller idealman. Sedan parade datorn automatiskt ihop
dem med varandra i olika grupper och där var det sedan fritt fram
att kontakta den man ville träffa. Att åka på affärsresa ett par dagar
behövde inte betyda ensamma kvällar på hotellrummet eller tråkiga
drinkar i baren. Nej, de kunde lika gärna innebära middag med en
trevlig vacker kvinna eller man med tillhörande efterrätt på hotellrummet.
En del nya kontakter var bara engångstillfällen och andra
höll kontakten längre. Vem vet, ett och annat partnerbyte kanske hade
resulterat i giftermål? Perfekt för dem i så fall. Givetvis hade Stefan
själv träffat flera av de underbara kvinnor som fanns med på sidorna.
Ljusa, mörka, långa, korta. Det var som en pralinask där man dök
direkt ner till det understa lagret utan att behöva be om lov. Eller ha
dåligt samvete. Samvetet ja, det fick var och en ta hand om bäst de ville.
Som ägare kunde han passa på att välja och vraka i utbudet. Annat
hade det varit förr.
