Lite lurigt

Alla gillar musik mer eller mindre. Det finns många olika stilar och alla kan få bli tillfredsställda av det dom vill. På gymmet ser jag många som tränar med lurar. Både styrka och löpning. Jag tänker – vem orkar dra på sig ett par lurar när man ska köra ryggpass. Det finns ju redan musik på gymmet. Det räcker åt mig och jag är inte där för att lyssna på musik utan för att träna.

Att dansa till musik är en sak. Man rör sig i takt till musiken och då spelar takten och rytmen stor roll. Men då är musiken en förutsättning för att man ska kunna genomföra sin träning. Det är ju det som är grejen. Men att pumpa biccan i takt är inte viktigt för mig.

Jag förstår heller inte dom som springer med musik i lurar. Tänk att komma i otakt med musiken? Vad gör man då? Nu kanske många säger att deras musik är anpassad för att speinga. Ok, men vad händer om det är uppförsbacke, du har ätit dåligt, springer med korta steg och flåsar som en bäver? Jag skulle bli helt knäpp om musiken inte stämde med mina steg.

Jag vill höra mig själv andas, synka mina steg med mina lungors kapacitet, höra fåglarna som kraxar, höra bäcken som porlar och bilarna som kommer. Inte gömma mig för omvärlden i ett par lurar. Bättre att springa i takt till sin egen andning.