Uttag, insättning, ränta, obligationer, fonder och rörliga lån. Kontanter
här och mynt där. Allt rullade på som ett nyservat tåg på räls.
Den ena vagnen var den andra lik. Lunchen var lika inspirerande som
inplastade mackor från restaurangvagnen. Om han lyssnade riktigt
noga kunde han höra tågen från järnvägsstationen på norr. Tåg till
Stockholm avgår från spår ett om fem minuter. Kommer eventuellt fram
i tid. Om det inte är blåsigt, löv på rälsen eller snö i luften.
Håkan hade slavat i kassan under åtta år utan någon större löneökning
och årets möte med chefen hade inte varit annorlunda. En femhundring
i påök per månad var en förnedring han inte orkade med
längre. Han fick göra av med ilskan på gymmet. Väskan var packad
och klockan var kvart i tre. Snart stängningsdags.
Tankarna avbröts av ett pip och han slog automatiskt på sitt falska
bankleende när nästa kund kom fram till kassan. Sälja fonder igen.
Kunde hon inte bara sluta spara? Hur svårt kunde det vara? Ett par
femhundralappar bytte ägare och namnunderskrift och leg kontroll
avslutade ärendet när de fyra männen kom in. Huvorna talade sitt
tydliga språk och ju längre in de kom i banklokalen desto närmare
väggarna gick de övriga kunderna. Mannen med rullator rullade
längst in i lokalen och damen som nyss lämnat Håkans kassa sjönk
ihop i sittande ställning. Fortfarande med sina två sedlar i handen.
Blicken på männen som viftade med sina AK fyror gjorde hennes
kropp förlamad.
En av männen gick fram till Håkans kassa och pekade på sin öppna
väska. Alla anställda hade fått stränga order om att göra som eventuella
rånare ville. Allt för att undvika personskador eller skottlossning.
Tänk att man inte bara behöver samarbeta med en snål chef utan även
med rånare, tänkte Håkan när han fyllde rånarens väska.
Oj! Men Håkan verkar ändå samlad inför att bli rånad. Kan han få undan lite stålar till sig själv?
Man kan aldrig veta