Uttag, insättning, ränta, obligationer, fonder och rörliga lån. Kontanter här och mynt där. Allt rullade på som ett nyservat tåg på räls.
Den ena vagnen var den andra lik. Lunchen var lika inspirerande som
inplastade mackor från restaurangvagnen. Om han lyssnade riktigt
noga kunde han höra tågen från järnvägsstationen på norr. Tåg till
Stockholm avgår från spår ett om fem minuter. Kommer eventuellt fram
i tid. Om det inte är blåsigt, löv på rälsen eller snö i luften.
Håkan hade slavat i kassan under åtta år utan någon större löneökning och årets möte med chefen hade inte varit annorlunda. En femhundring i påök per månad var en förnedring han inte orkade med
längre. Han fick göra av med ilskan på gymmet. Väskan var packad
och klockan var kvart i tre. Snart stängningsdags.
Tankarna avbröts av ett pip och han slog automatiskt på sitt falska
bankleende när nästa kund kom fram till kassan. Sälja fonder igen.
Kunde hon inte bara sluta spara? Hur svårt kunde det vara? Ett par
femhundralappar bytte ägare och namnunderskrift och leg kontroll
avslutade ärendet när de fyra männen kom in. Huvorna talade sitt
tydliga språk och ju längre in de kom i banklokalen desto närmare
väggarna gick de övriga kunderna. Mannen med rullator rullade
längst in i lokalen och damen som nyss lämnat Håkans kassa sjönk
ihop i sittande ställning. Fortfarande med sina två sedlar i handen.
Blicken på männen som viftade med sina AK fyror gjorde hennes
kropp förlamad.
En av männen gick fram till Håkans kassa och pekade på sin öppna
väska. Alla anställda hade fått stränga order om att göra som eventuella rånare ville. Allt för att undvika personskador eller skottlossning.
Tänk att man inte bara behöver samarbeta med en snål chef utan även
med rånare, tänkte Håkan när han fyllde rånarens väska.
Det fanns inte speciellt mycket kontanter framme i vanliga fall men
idag hade tidlåset kraschat och tekniker var på väg. Det var fel på de
automatiska dörrarna och uttagsautomaten hade lagt av vid ett flertal
tillfällen. Även kamerorna hade slutat fungera och bara svarta bilder
visades på övervakningsskärmarna. Ingen hittade något fel och paniken pyrde under ytan både på anställda och chefer. Rädslan över att
något skulle inträffa hade denna dag varit befogad.
De andra tre männen gick också fram till varsin kassa med sina
väskor. Lena, Agneta och Tobbe fyllde lydigt på. Om än sakta. När
killen vid Agnetas kassa manade på henne med sitt vapen hände det
som inte fick hända. Ett skott brann av. Rakt i Agnetas axel. Killen
blev lika överraskad som alla andra. Hans polare började skrika och
paniken utbröt.
Killen som stått vid Håkans kassa vände sig om och började skälla
på sin kumpan. Tobbe lyckades trycka på larmet och samtidigt som
det började tjuta blev rånarna rådvilla. Avbryta eller inte? De tog två
av väskorna och rusade ut från banken och ut på Hantverkaregatan.
Där stod en blå Volvo som rivstartade.
Inne på banken hade alla samlats runt Agneta. En läkare som råkade befinna sig på banken hade släppts in bakom disken och hade nu
lyckats lägga ett tryckförband.
Det var nu han gjorde det. En chans som aldrig skulle komma igen.
En svart väska med tjocka sedelbuntar landade i hans stora träningsväska som stod vid hans fötter. Han såg sig omkring och drog snabbt
igen dragkedjan. Sedan gick han fram till Agneta.
När polisen och ambulansen kom var han en av dem som följde
med Agneta till Kullbergska Sjukhuset. Hon var vid medvetande men
chockad. Håkan höll hennes hand i ambulansen och när hon rullats
in på på akuten tog han upp sin Iphone och beställde en enkel till
Turkiet.
