Fredrik släntrade vidare mot Köpmangatan. Han ångrade att han inte
köpt klänningen på en gång. Nåja, kvällen var inte förstörd för det.
När han passerade en krog kände han ett sug i magen. Om han skulle
ta hem något gott? Det var länge sedan de ätit annat än hemlagat.
Eller ätit ute över huvud taget. När han spanade in menyn på skylten
vid dörren kom ett sms. Måste jobba över ikväll, blir sen, vänta inte
uppe. Kram. Jobba över? Det hade hon ju gjort förra veckan. Och
veckan innan det också. Inte vänta uppe?
Ett ungt par kom ut från krogen. De stannade och gav varandra en
lång kyss. Han kände ett styng i hjärtat. Det var flera dagar sedan han
kysst Helen. Hon var alltid så stressad numera. Fredrik kom på sig
själv med att stå och stirra på paret som gick bort till parkeringen och
körde iväg. Nej, lite mat fick det bli.
Det var stimmigt på restaurangen och ovanligt mycket människor.
Han hade fortfarande inte bestämt sig för vad han ville ha utan blev
stående en stund för att bläddra i menyn. Pasta kanske? Nej, det var
trist. Kött fick det bli, med pommes. När han kom hem kunde han
botanisera bland vinflaskorna. En kille kom fram till baren och köpte
två drinkar. Parasoll och hela kittet. Verkade lite tjejigt tyckte Fredrik
och blickade bakåt. Där satt den röda klänningen… eller vänta
nu. Där satt Helen, i den röda klänningen. Och det var hon som fick
parasolldrinken. Var det här hon jobbade över?
Det lyste i hennes ögon när killen satte sig ner framför henne. Fredrik
ville bara rusa fram och ruska om henne. Men han blev stående
som en staty. En servitris tappade ett glas bakom disken och allas
blickar vändes åt hennes håll. Även Helens. När hennes blick mötte
hans, stelnade leendet. Där och då visste han att det var sista gången
han såg den röda klänningen.
Jag har bott på en köpmangatan en gång hihi 😉 *ler
Ha en fin kväll och helg<3
Tack!