Äntligen hade han bestämt sig. Efter att ha gått förbi skyltfönstret en
hel vecka skulle han köpa den. Att den kostade över trettonhundra
kronor gjorde inget, det var hon värd. Han såg hennes smala hals och
breda, vältränade axlar framför sig. Den skulle passa bra ihop med
de långa strassörhängena hon fått av sina föräldrar förra julen. Och
sedan lite rött läppstift och höga klackar.
Fredrik kände sig som en stylist när bilderna dansade förbi honom
på näthinnan. Om han inte köpte kvällstidningar varje kväll, drog in
på latten på väg till jobbat och tog med några matlådor istället för att
äta ute, skulle månadsbudgeten gå ihop. Helen brukade bara kosta på
sig dyra klänningar någon gång per år. Ibland köpte hon till och med
något på second hand. Sparsam och försiktig. Ett arv från fadern som
arbetat på bank. Spargrisen hon fått när hon fyllde fem år, fanns fortfarande
kvar i bokhyllan. Och den var inte tom. Han log vid tanken
när han var på väg mot affären. Vad glad hon skulle bli. En present
bara så där. Utan anledning. Snyggt inslagen. Med förlovningsringen
i ett paket i paketet. Sedan en romantisk middag med levande ljus,
musik på svag volym och lite vitt vin.
Men vad nu då? Klänningen i fönstret var borta. Skyltdockan pryddes
av en mörkblå långklänning med vulgär urringning. Jaja, tänkte
Fredrik när han stegade in i affären, de var väl tvungna att skylta om
ibland. Men när det var hans tur blev han informerad om att den sista
röda klänningen var såld.
”Men den hängde ju här när jag gick förbi imorse.” Hans axlar
sjönk.
Expediten försökte visa honom några andra klänningar i samma
stil. Men ingen var i närheten av den röda klänningen. Stegen var
tunga och han glömde att Helen påmint honom om att köpa ost och
mjölk. Vem behövde ost och mjölk när klänningen var såld? När han
kom ut på gatan höll han på att bli påkörd av en cyklist.
