… för vi har kontroll och bestämmer själva över våra liv.
Så lär Sven Melander ha sagt. Och det kanske ligger något i det. Vem vågar kontakta en ensamstående kvinna på 51 år som är självständig och brukar klara sig själv? Ja, inte är det många modiga män inte…
Mmm, gammal kanske jag håller på att bli men jag försöker hålla mig i form så gott det går. Jag fick nyhetsmail från Runners World, där dom skriver om 3-2-2 upplägg. Det handlar om att man ska anpassa sin träning efter förutsättningarna och det kan jag väl hålla med om, men det tycker jag gäller ALLA åldrar. Dom skriver vidare att man inte behöver träna mindre utan bara justera innehållet.
Dom pekar på 3 saker som händer med min gamla, snart avdankade, kropp.
1. Din syretransporterande kapacitet försämras, vilket medför att du kommer att springa långsammare. Motorkapaciteten sjunker helt enkelt.
2. Muskelstyrkan reduceras, vilket gör att du utvecklar mindre kraft i din löpning, du får ett mindre effektivt löpsteg och blir mer skadebenägen.
3. Återhämtningen mellan träningspassen blir – på grund av hormonella förändringar i kroppen – mindre effektiv och kräver därför längre tid.
Ättestupa närmar sig med stormsteg….
Jag håller kanske på att tackla av…
Jag håller inte med Runners World. Det är väldigt individuellt när det blir svårare. Ungefär sex år senare, vid 57 år, började jag känna av åldern ordentligt.
Mer skadebenägen är jag inte. Jag var däremot oftare skadad förr, när jag inte tränade med samma helhetstänk.
Visst kräver det mer tid nu att bli bättre nu, men jag är glad att jag kan springa hyfsat fort även nu OCH träna med personer på F&S som är många år yngre än jag.
Jag håller inte heller med!!!