Här sitter herrskapet Spetz och grevinnan Falkenvråk och språkas vid. Maximillian står lite avvaktande bakom mamma.
Här har vi syster Britta i samspråk med Falken vråk och självaste disponenten
Och här har vi Hulda. Hon som ställer till det i pjäsen ”Rabalder i Bie”.
Bra rep ikväll. Jag tycker det börjar flyta och vi petar lite i detaljer för att finslipa. Några börjar släppa manus och det är alltid lika kul att se att deras vingar bär, även om dom inte tror det.
Man får ett större självförtroende när man släpper manuset och kan röra sig friare och få kontakt med sina medspelare. Kroppen, ansiktsmimiken och engagemanget höjs väsentligt.
För varje gång vi träffas kommer vi att skruva i föreställningen, ställa frågor om karaktärerna, utforska deras förhållanden till varandra och hitta nya vinklar. Det är som att måla en tavla, den blir aldrig riktigt klar. Charmen med teater.
Men guuu vad kul! Och så underbart att det verkar ha gått så bra =) STOR KRAM hjärtat <3
Ett underbart och inspirerande gäng! Dom ger mig energi!