Här slutar Dans och Dags samarbete om den psykopatiske, numera ganska vattnige Christopher Silfverbielke. Och tur är väl de. Han hoppar utför balkongen och det blev ett ganska abrupt och föga trovärdigt slut, men så är det i alla fall.
Det jag tycker minst om i boken är att han skjuter Max. Mannen som hjälpt honom med det mesta i livet. Utan Max hade han varit lika framgångsrik som en avskavd trottoarkant i ett U-land.
Christoper har satt på 2 kvinnor på den 50 första sidorna, ägnar sig åt att låta rika människor jaga och skjuta andra människor, i det här fallet unga barn, har skjuter sen hela sällskapet som han fått hjälp av och skickar utpressningsbrev till de som dödat för han har filmat allt, med hjälp av Max. Ingen är förvånad.
Det enda jag är förvånad över är att de inte avslutat honom tidigare. En nästan vanlig man, är en av de bästa böcker jag läst, den här en av de sämsta. Och du – köp den inte!
