Kolhuset har varit tomt i 2 år pga pandemin men nu har det slagit upp sina portar och det serverades krogshow av 3 tjejer, Hannah Jarl, Josephine Thunell och Emma-Karin Maurin. Alla har jobbat på Kolhuset tidigare och de var tighta i sitt samarbete.
Mycket blandade låtar och lite flöjt, kunde ha varit mer. Tre låtar av 16 sjöngs på svenska. Det tycker jag är trist. En av de bästa framförandena var just en svensk låt, Du är publiken. Klara röster och lagom volym.
Lagom volym var det definitivt inte på låten, Utan syre. När 3 tjejer tävlar om vem som sjunger starkast med micken mitt framför näsan, höll jag på att sätta fingrarna i öronen. Att dom har volym behöver inte bevisas hur mycket som helst.
Det var skapliga mellantexter även om jag tycker att det saknades regi. Det fanns flera roliga poänger när tjejerna bjöd på sig själva men de kunde ha utnyttjats mer för att få fler skratt. Det hade showen vunnit på.
Det var en blandad repertoar och ett av de nummer jag fastnade för var, All about the bass. Låten Nutbussh city limits, kan man stryka helt. Något jag saknade var koreografi. Tjejerna såg ut att vara danskunniga och hade gärna fått visa det mer.
Helhetsmässigt var det en trevlig kväll. Fint arrangerat i det gamla Kolhuset med runda kafebord och Coronaavstånd. Kolhusteatern brukar ha riktigt tighta musiker och så även denna gång.
Vacker saxofon som jag gärna vill höra mer av. Bra arr och bra volym. Ibland överglänste musikerna sångarna.
Jag låter lite negativ men jag tycker showen var bra. Dom har jobbat hårt och jag hoppas att de som ser showen gillar den. Tjejerna ser ut att ha kul och det märks. Vi får säkert se mer av detta gäng framöver.
