När jag var liten var jag med i Västra Vingåkers Kyrkokör. Vi sjöng alltid på julottan och jag minns de tidiga morgnarna med glädje. Man var trött, det var kallt, mycket snö men också glädje, ljus och ett härligt uppvaknande att sjunga.
Förhoppningsvis gladde vi de kyrkobesökare som tagit sig dit för att lyssna. De hade säkert julottan som tradition. Det var den för mig i många år. Sen slutade kören och jag också, andra intressen tog vid, även om sången fanns kvar.
Nu tittar jag inte ens på julotta på teve. Det blev en kopp kaffe, lax och avocadomackor med en film i sängen. Och här ligger jag fortfarande!
