Jag läser om många som hämtar inspiration och träningsupplägg från löparböcker. Undrar alltid över hur de slaviskt kan följa dessa råd. Alla är vi olika långa, vägen olika, har olika benstomme, olika fett och muskelmängd och olika bakgrund. Dessutom har vi olika mycket tid, energi och pannben.
Och med pannben menar jag jävlar anamma, för det behövs när det går trögt och svetten rinner och klockan går sakta och löpbandet går fort… Om det står att X – en känd person springer på ett sätt, lägger upp ett träningsschema och äter vissa saker, så är det ju inte säkert att det passar alla som läser den boken.
Jag blir inspirerad av att läsa om andras framgångar i löpspåret. Att någon skriver att de sprungit 3 km i ett sträck för första gången i sitt liv, att någon klarat milen på 75 minuter, att någon äntligen kommit igång efter skador eller sjukdomar. Vi är alla olika och tränar på olika sätt och det måste vi göra. Alla kan inte träna efter en bok.
Under de år jag tränat har jag alltid gjort egna träningsscheman. Jag börjar med januari, skriver upp alla månader, veckor och dagar. Sen kollar jag när jag kan träna, sen kollar jag vad jag vill träna. Vad som får plats i mitt liv just då.
Jag ökar sakta men säkert både vikter och hastighet. Jag bokför alla träningspass i träningsschemat och gör det helt på mina egna villkor. Ingen annan ska få påverka hur jag gör. Jag har varit på 2 löparläger som Sofia Bursjöö har haft. Där lärde jag mig en hel del, men jag gjorde det på mina egna villkor. Skaffade inspiration, bättre teknik och löparglädje.
Saknar sommaren och uterundorna!
Sen omvandlar jag det till mina villkor. Och ja, jag uppfinner gärna hjulet igen.
Bara för att veta att jag har rätt hjul i mitt liv!
