Det lät ju lite tungt och det kan jag hålla med om att det är. Vad som diskuteras är varför det trycks vanliga böcker i kopiösa mängder men ingen dramatik. Scenkonsten kanske håller på att urvattnas? Det är flera som skriver och många är oroade över att det finns så lite litteratur och pjäsböcker. Svaren lyser med sin frånvaro.
Men kanske är det så att man hellre ser på teater än läser en pjäs. Jag går på mycket teater, både proffs och amatörer och både musikaler, revyer och talpjäser. En av de som skriver berättar att han alltid läser pjäsen innan han ser den. Men det blir ju ingen överraskning tycker jag.
Man vill ju se en pjäs och insupa atmosfären, få en feeling att bli road, att få möta något nytt. Hur blir det känslan om man har läst pjäsen innan och vet vad som ska hända? Givetvis ser jag pjäser jag sett tidigare, men det är spännande i alla fall. Jag går ju för att jag gillar just den musikalen eller pjäsen.
Litteratur är litteratur och teater är teater men i dramatiken möts de två, skriver Jon Fosse. Och visst är det så. Samarbete, kallas det. Han fortsätter; Det är i mötet mellan pjäs och regi, i skådespelarna, det händer något som kan bli magiskt. Och visst är det magiskt att gå på teater. Bara att komma in i en teatersalong ger mig en mental tillfredsställelse. Jag känner mig lycklig, förväntansfull och priviligerad att få chansen att se konst på scen.
Det som är viktigt är att nya författare för scenen kommer fram, att man odlar intresset för teater redan i unga år och att barn och ungdomar får chans att se lättsam teater som gör att de lockas in i den världen. Att åka på studiebesök till Stockholm och se tung teater är kanske inte att rekommendera.
Bergman lär ha sagt; Ibland kan vi förkasta teatern, eftersom vi lever mitt i ett drama som oavbrutet exploderar i lokala tragedier.
Detta är utmaningen för dramatiken idag!
