Jag är som en spindel…

… i ett teaternät. Det är så kul med teater. Att få chansen att regissera, styra, fixa, ordna, se till att saker och ting blir av. Och att svara på frågor.

Kan jag ha den här klänningen?

Hur ska jag ha håret?

Kan vi ha en håv istället för herbarium?

Ska jag gå längre fram?

Hur ska vi sminka oss?

Kan jag vara ledig på måndag?

Duger dom här skorna?

Jag försöker att svara så gott det går. Som jag skrivit tidigare är vi inte så tidsbundna vad det gäller kläder, det har vi inte kunskap, pengar och tid att vara. Vi gör så gott det går. Ändå vill jag att det ska se någorlunda ut och att vi inte har helt fel stuk på skor och kläder.

Det är inte bara regin som jag får frågor inom. Det handlar om allt, och när jag säger allt så menar jag allt. Kaffebryggare, kulisser, vattenfontäner, rouge och allt du kan tänka dig. Ibland svarar jag fel och då får vi göra om och göra rätt det brukar ordna sig till det bästa i slutändan.

Charmen med amatörteater är just att man blir så allsidig som man blir. På en ”riktig” teater finns det dom som bara har hand om kläder, bara har hand om peruker och bara har hand om ljus. Givetvis kan även dom lite av varje, men dom är ofta expert inom sitt område och klampar inte in på andras.

Inom amatörteatern får vi jobba på ett helt annat sätt. Biljettförsäljning, affischering, blomhinkar, socker till kaffet, plåster och förbandslåda. Att vara spindeln i ett teaternät, det är en toppenroll.