Ibland orkar jag bara inte utvecklas. Jag vill stå kvar och stampa på samma ställe. Bryr mig inte, struntar i det och är antagligen inte intresserad av att lär mig något nytt inom just det området. Och ibland brinner jag av lust att lära och utvecklas.
På lunchen hade jag ett mycket intressant samtal som gav mig jättemycket. Att våga ställa frågor och våga vara ”lite trög” är helt ok. Man kan inte allt automatiskt. Livet funkar inte så. Ibland står hjärnan still och man behöver ställa dom där frågorna som man egentligen skäms lite för. Men det känns bra när man rätat ut några frågetecken och det har blivit utropstecken istället.
Att prata med inspirerande och kunniga människor ger ett lyft för hela dagen. Att få lyssna på bra föreläsare och kunnigt folk gör man allt för sällan. Det ger lika mycket energi som att gå på teater. Man lär sig saker hela livet, det gäller bara att inse att man har mycket kvar!
Man kan lära gamla hundar sitta….
