Den 1 april började jag med mitt kostprogram utformat av Therese Konstig i Katrineholm. Mitt kostprogram är utformat efter hur lång jag är, vad jag vägde när jag var där och hur mycket jag tränar. Hur man det då komma sig att jag vill ha ett kostprogram? Klarar jag inte av att äta själv eller? Fattar jag inte att grönsaker är bra och att man ska skippa kakorna?
Jo, visst fattar jag det. Jag tränar ganska mycket. Springer, Cyklar, simmar, dansar och håller igång i trädgården. Det är jobbigare än man tror. Jag har, på egen hand, klarat av att gå ner ca 17 kilo sen nästan 2 år tillbaka. Bra jobbat, jag vet.
Det är bara att köpa gymkortet, ställa sig på bandet, börja springa korta sträckor, springa längre och längre och snabbare och snabbare. Det finns inget annat. Sen började jag komplettera med lite styrka.
Vad det gällde maten så slutade jag att äta chips och godis. Drog in på kakor och annat fikabröd. Tog bara en liten tårtbit på jobbet om nån fyllde för att inte vara tråkig. Inte två stoooora bitar som jag gjorde tidigare. Det är faktiskt inte så svårt.
Vad som fick mig att ändra livsstil var att mina föräldrar blivit gamla. Jag är ensamt barn och var tvungen att hjälpa till med både det ena och det andra. Apotek, skjuts, telefonsamtal och en massa annat. Min tid räckte inte till för mig själv. Sen kom min mamma in på äldreboende och jag fick luckor i kalendern. Det var helt underbart. Mycket ansvar släpptes från mina axlar och jag kunde ta tag i mig själv. Det var startskottet.
Sen har det rullat på med träning och mer nyttig kost. Jag började ta massage, prata träning med kunniga människor, åkte på löparläger och gick med i lite olika FB-grupper. Jag började blogga om mer träning och hittade andra som bloggade om träning. Blev peppad och körde på.
Eftersom jag nu tränar så mycket som jag gör å skulle jag vilja få mer definierade muskler. Jag vill se musklerna på benen, inte bara känna dom när jag spänner. Bort med lite underhudfett helt enkelt.
Jag tycker att jag äter vettigt. Kyckling, lax, pasta, grönsaker och frukt. Godis är så länge sen att jag knappt minns det, förutom påsk då jag åt lite lösgodis innan kostprogrammet. Chips finns inte längre i min värld och fikabröd är väldigt sällsynt.
Men jag kände att jag inte kom längre. Därför tog jag hjälp av Therese. Nu väger jag min mat, äter på bestämda tider, äter mer än jag gjorde tidigare och det funkar faktiskt bättre än jag trodde. Visst har jag blandat lite chokladmums 3 gånger men det har gått bra ändå.
Jag är en väldigt fokuserad person, det vet ni som känner mig. Jag ger inte upp så lätt, är seglivad och stretar på. Och det lär jag få fortsätta att göra för nu har jag 3 kilo kvar!
Vad som är känsligt i dessa utseendefixerade tider är ju att pratat om mat. Alla bantar, alla har komplex för sina kroppar och alla vill vara lika smala som kändisbloggarna som har personliga tränare och folk som lagar mat åt dom. Jag lovar att jag inte är anorektisk och inte tänker bli det heller. Jag mår utmärkt och tänker fortsätta göra det!
