I mjölnarens spår – av Stina Nilsson Bassell

Fick chans att läsa en bok jag troligtvis inte skulle ha köpt själv. Stina Nilsson Bassell är en författare med rötterna i Östergötland. Hon har skrivit både dikter, noveller och böcker. Den här boken utspelar sig 1936 på den Havdellska gården.

Berättelsen skiftar i årtal, vilket jag tycker blir lite rörigt innan jag fick kläm på det. Emma Klasdotter, 22 år, gifter sig med storbonden Niklas Nilsson. Givetvis är han dubbelt så gammal och ingenting blir lyckligt i det äktenskapet. Såg att någon sagt att intrigen är som hämtad från Vilhelm Moberg och det kan jag hålla med om.

Det är lite för tråkigt och tragiskt för att det ska falla mig i smaken. Fattigt och eländigt och en man som inte älskar sin kvinna, en dotter som blir bortgift och mister sin stora kärlek som drar till Amerika, ett återseende som blir allt för kort och ett tråkigt slut.

Ändå är det något som lockar mig att läsa vidare. Jag vill veta hur det går för Emma. En av de lyckligaste scenerna är när hon och Elsa drar lakan av möblerna och hon lägger sig på golvet för att skratta. Den scenen såg jag framför mig, klart och tydligt.

Storyn utspelar sig på gården och det är inte så många fler miljöer som beskrivs. Den blir lite trång och smal och jag hade önskat fler glada scener. Boken kom till efter ett besök i ett gammalt hus, skriver Stina. Det är kul att fler får storys av ett hus eller en miljö och sen sätter sig ner för att skriva om det.

Boken är välskriven och spännande för de som gillar historia runt 1900-talet.

Tack Stina Nilsson Bassell för recensionsexemplaret!