När man väl kopierat upp manus till alla skådisar och delat ut repschema så träffas man. Det kallas för kollationering när man träffas för första gången. Man presenterar sig för varandra, fikar, läser manus, går igenom scenofragi, rekvisita och kläser. Vanligt är att man får fixa kläder själv i amatörteatersällskap. Man brukar hjälpas åt så gott det går.
Sen börjar själva repperioden. Man hankar sig fram scen för scen. Ett manus är ofta uppbyggt i olika scener där olika skådisar medverkar. Precis som kapitel i en bok. Jag gör ofta ett scenindelningsschema så kan man planera repen efter det. Är man inte med i de 5 första scenerna kan man få ledigt den dagen dom repas.
Efter ett tag sätter man ihop hela pjäsen eller om det är 2 akter. Det brukar vara ganska spännande eftersom man får en helhet då. Man märker var det funkar med in och utgångar och kan ändra om nåt inte stämmer. Man får också koll på själva handlingen.
Ja, sen harvar man på och fyller på med kläder och rekvisita under tiden. Karaktärerna växer fram och skådisarna börjar läsa sig manus utantill. Det är en underbar resa.
Bild från Djulö friluftsteater 2014
