En dotter är borta och Tim Blanck söker efter henne. Men gör det då och blanda inte in 100 andra flumord och konstigheter i texten som gör att man tror att man rökt på innan man läser.
Jag gillade Mons sätt att skriva förr men han blir mer och mer konstig. Börjar kapitel med små bokstäver och bryter mot allt man lärt sig. Det blir till slut så pass irriterande att man inte orkar bry sig om storyn i sig. Och det är ju lite tråkigt.
Irriterande trist bok helt enkelt.
1 klack av 6 möjliga
