Så var det då dags för Grand Finale, som det står. Det fantastiska trilogin om Lisbeth Sallander har inte kunnat undgå någon. Jag läste böckerna och kunde knappt slita mig. Första boken läste jag 2 gånger och när filmerna kom såg jag dom så fort jag kunde.
Lisbet, den lilla människan som fått stå ut med så mycket skit men som går segrande ur allt. Vilken story. Det är så synd att Stieg inte fick leva och uppleva den stora succén som det blev.
Den som tog över staffetpinnen var David Lagercrantz. Mannen som sökte in skugga och Det som inte dödar oss, var de 2 böckerna han startade med. Och nu kom, Hon som måste dö. Jag var tvungen att plåga mig igenom boken för den var så dålig. Jisses vad jag längtat och jisses va besviken jag blev.
Jag har läst om många som slutat lyssna på den som ljudbok och många som läst den. Inga nådiga uttalanden vill jag lova. Men jag ville ju ge den en chans. Ett dåligt val. Anledningen är att storyn är så där. Det är alldeles för lite av Lisbeth.
Säga vad man vill om den här serien men det är ju Lisbeth och ingen annan som är huvudpersonen. Det var den största besvikelsen med boken. Trist som Grand Finale.
