Hon som måste dö

Nu kommer det en bok till om Lisbeth Sallander. Jag skickade efter den på en gång. Jag minns när jag läste den första boken. Det var nåt speciellt med den. Man blev fast och jag läste halva redan första kvällen.

Det är märkligt hur vissa böcker trollbinder och andra tråkar ut. Jag har precis lagt ifrån mig en bok som jag bara inte orkade läsa klart. Det har väl hänt med en handfull böcker genom årens lopp.

Författaren är känd och det är ingen deckare. Jag ska hålla mig till deckare och spänningsromaner. Inte sf och dytopiska berättelser och annat som jag knappt kan uttala. Deckare med mord är min melodi.

Ja må hon leva, av Anders Roslund, var sommarens bästa läsning. Jag var fast efter bara några sidor. Tänk att det inte är nån som vet vilken nyckel man ska använda för att trollbinda läsaren direkt. Det är få av författarna som vet hur man gör.

Vanligtvis läser man vidare för man vet att det blir spänning om några kapitel, det lossnar om en stund, snart händer det nåt… Vi kanske är för bortskämda?!