Dels funderade hon på vem som ställt hinken där och dels på vad den innehöll. Kanske en guldskatt från Pippi Långstrump? Eller pengar från ett bankrån? Eller kanske en avhuggen skalle? Hon rös vid tanken och satte fart på hängmattan. Boken låg vid fotänden och hon funderade på om hon skulle läsa ett kapitel innan hon cyklade iväg. Nej, hon fick ingen ro.
Boken föll i backen när hon reste sig upp och hon gick med långa steg mot förrådet. När hon rullade ut cykeln såg hon att bakdäcket var platt. Typiskt. Hon svor en ramsa och bestämde sig för att ta Svens cykel. Den var nypumpad och hade cykelkorg. Den kunde vara bra att ha ifall hon bestämde sig för att ta med hinken hem.
Vad överraskad Sven skulle bli när han kom hem från badet. Hon skulle ställa den på verandan så de kunde undersöka innehållet tillsammans. För hon var inte säker på om hon vågade öppna den själv. Man kan aldrig veta vad som finns i en hink. Nora var både glad och stolt över att hon tagit beslutet att hämta hinken. Den hade gäckat byns innevånare länge. Alla hade pratat om den och alla hade en åsikt om hur den kommit dit och dess innehåll. Men ingen hade gjort något åt saken. Nu var hon i alla fall på väg att avslöja hemligheten.
Håret dansade i vinden och ekrarna snurrade likt en galen karusell. Solen försvann in bakom ett moln och efter en kilometer hördes en åskknall. Hon ryckte till och hoppades hinna fram innan regnet kom. Ett par harar satt på åkern och tittade på hennes framfart men hoppade rask in i skogen när knall nummer två kom.
