Förra året läste jag Färjan, nu har jag läst Hemmet. På hemmet händer saker som inte borde hända och Mars tar oss med in i en värld vi inte är vana vid, där demensens skugga lyser som en tung yllefilt över allt och alla. Man kan känna skitlukten, ångesten och svetten så att det kryper längs med ryggraden.
Joels mamma Monika hamnar på avdelning D. Där jobbar Nina som är Joels barndomsvän. De har inte träffats sen skoltiden men tvingas nu träffas vare sig de vill eller inte.
Intrigen är tät men det blir en liten svacka i mitten med lite upprepningar. Men träffsäkerheten är galet bra och tempot är helt ok, mycket på grund av de korta kapitlen som delas mellan Joel, Nina och Tallskuggan.
En bra bok som får 4 klackar av 6 möjliga av mig.
