Igår såg jag ”Spencer” på bio. Den var ett stort sömnpiller. Vi kom in i Dianas liv när hon var gift och hade barn och spydde hela tiden. Konstiga och sega sekvenser som avslutades med att hon åt hamburgare med sönerna på en bänk. Sen var filmen slut.
Drömscener och utdragna scener gjorde att jag snabbt tröttnade. Inte så mycket scener med hennes man och resten av familjen så man kunde få en inblick i varför hon mådde som hon gjorde. Det kändes som att hon bar en tung offerkofta och att manusförfattaren hade framställt henne som labil och psyksjuk. Långtråkigt…
Men det finns ju fler filmer och bioåret har bara börjat…
