Är du rädd när du kommer till en nerförsbacke, eller har du lärt dig att gasa på rätt sätt? Det beror ju givetvis på hur brant backen är. Jag har inga jättebackar där jag springer så jag är ganska ovan vid backar. Men när jag var på löparläger med Sofia Bursjöö, sprang vi i backar och gick igenom lite teknik.
Man ska se steget som ett hjul som rullar av sig självt nerför backen, men det gäller att samtidigt kunna bromsa om det behövs. Då ska man inte luta sig bakåt och landa på hälarna som många gör. Man ska istället försöka sätta sig ner i steget, då får man bättre balans och sparar knäna.
Det gäller att även använda armarna. Lite som ett flygplan för att hålla balansen bättre. Då har man bättre chans att ta emot sig om man nu mot förmodan skulle ramla. Sen måste man lyfta blicken. Aldrig titta på fötterna utan upp med näsan. Man kan snubbla om man springer i skogen till exempel och det är lättare att planera sin löpning och man tittar framåt.
Branta nerförsbackar ger mer träningsvärk än uppförsbackar, man blir snabbt trött i framsida lår. Man får träna lite lagom och testa sig fram så inga skador uppstår.
Nu är det dags att gasa i backen!
