När jag regisserade min första föreställning antecknade jag varje teg som skådespelarna skulle ta. Jag var osäker och tillät ingen improvisera, då raserades anteckningarna och jag blev helt konfys… Numera improviserar jag mer än jag förbereder.
Det är underbart att se en hel ensemble framför sig. Att se helheten när alla är på plats och bygga upp en scen och förbättra hela tiden. Prova saker, byta platser, ändra positioner och tighta till det hela.
När man repeterar och alla inte är på plats är det svårt att se helheten. Jaha, fattas den personen, ok, då får vi ta det här senare. Till slut blir det så pass sent att man inte hinner skruva till de sista detaljerna.
Vad det gäller regi och andra konstnärliga verksamheter kan man skruva och fixa i all oändlighet. Man blir aldrig riktigt nöjd. Och efter ett tag ser man nya saker som man skulle vilja in och gräva i.
Men för att föreställningen ska bli så bra som möjligt och för att skådespelarna ska komma in i sina roller och hinna känna säkerhet får man inte ändra för tätt in på. Att jobba med teater är kul, men också utmanande.
Teater är helt nytt för mig så jag tycker det är så himla roligt när du delar med dig 😀
Va kul, då ska jag fortsätta med det!
Det låter så spännande och kul 🙂
Roligt att Du delar med dig 😉
Tack Annie!
Åh, kan tänka mig att det blir väldigt utmattande mycket att tänka på! Men kul ändå ju 😀
Ja, man får vara bra på att planera!
Man utvecklas ofta genom årens gång och hittar ett sätt som passar en själv att jobba på 🙂
Ja, och det är kul att följa sig själv och analysera lite hur man ändras!