Denna isländska författare har jag följt i många, många år. Det är lugna och timida historier som inte gör något större väsen av sig, men det är något som ändå får mig att fortsätta läsa hans böcker.
Han har fått flera tunga priser och hans böcker har sålt i över 12 miljoner exemplar över hela världen och översatts till 40 språk. Det är många som gillar hans sätt att skriva. Det blir ungefär en bok varje år och jag köpte nu hans senaste och har läst ut den.
Boken utspelar sig under andra världskriget och en ung isländsk kvinna har gått ombord på fartyget Esjan i norra Finland. Hennes fästman dyker inte upp som förväntat och när sen ett flertal dödsfall inträffar utan synbar koppling till varandra är storyn igång.
Jag tycker den är lite seg och långdragen i början. Det vimlar av meningslösa förhör som inte direkt höjer spänningen. Det behövs mer fart och tempo enligt mig. Men det kanske är så att det lugna tempot är hans signum och att det inte ska gå fortare än så här…
NÅja, boken var ok men inte mer. Nu ska jag kasta mig in i en tjockare bok och det är den sista i bokhögen. Vi får hoppas den håller ett högre tempo.
