Jag saknar min andra familj något enormt. Ni som hängt med på bloggen ett tag vet att jag har skrivit 2 böcker om familjen Lilliecroona, som bor på Herrestanäs herrgård mellan Katrineholm och Flen. Pappa Gustaf som jobbar i skogen, mamma Charlotte som mest är lyxhustru och de tre barnen som hittar på alldeles för mycket skit. Johan som håller på med droger, Lisa som blir spelberoende och Claes som jobbar som skådis.
Sen har vi ett gäng med bifigurer som smiter in i handlingen och rör om en hel del. De kom till allteftersom och jag tyckte det var jättekul när jag plötsligt skrev dit ett namn till i handlingen utan att ha planerat det. Improvisera och överlev, helt enkelt.
När jag var mitt uppe i skrivandet var det som om familjen Lilliecroona var min andra familj. De syskon jag aldrig haft och en extramamma och en extrapappa, eftersom jag heller aldrig haft någon mormor, morfar eller farfar eller farmor.
När jag var liten minns jag att jag var avundsjuk på alla som fick presenter, julklappar och pengar av mor och farföräldrar som jag inte hade. Men det var ett tomrum jag har fått lära mig att leva med. Jag fick lära mig att ta extrajobb och själv tjäna ihop till mina saker och det kanske har varit en nyttig erfarenhet.
Det behövde i alla fall inte Lilliecroonas barn göra. De hade det mesta serverat på guldfat. När jag skrev som mest intensivt blev det även några rader på lunchen. Helt hysteriskt kan tyckas men är man på G med en massa text som måste ut är det lika bra att skriva ner den. Och det fort.
Familjen levde i mitt huvud, var med mig i mina handlingar och ibland satt någon bredvid mig i bilen och…. nja inte riktigt men inte så långt ifrån. Jag saknar dom i alla fall och undrar om jag någonsin får ork och lust att skriva den tredje delen i trilogin. Vad tror du?
Klart du ska fortsätta skriva 😀 Förstår att det tar mycket tid men så roligt!
Jag kanske kommer igång!
Du känner säkert när den tiden är mogen för en uppföljare.
Och du har lärt dig så mycket mer av livet än Lilliecroonas barn som inte har blivit några ansvarstagande samhällsmedborgare. Men de kanske kan bli ;-)?
Ja, haha, vem vet!
Bara du vet om det blir en tredje roman. Men med den ömhet du berättar om karaktärerna tror jag att det blir en till. Bara för att det är så kul att skriva och hitta på. Men låt dem inte bli ansvarstagande och tråkiga 🙂
Tråkiga lär de aldrig bli. Jag har lite tankar i bakhuvudet, vi får se om och när jag plockar fram dom!