Snön trängde in mellan dragkedjorna även om den stod en bit in under
taket. Han frös. Vinter var ingen favoritårstid. Hade aldrig varit,
skulle aldrig bli. Väderleksrapporten såg inte lovande ut de närmsta
dagarna. Bara vitt, vitt, vitt.
Under morgonen hade det börjat blåsa
och alla runt omkring honom drog ner mössorna över pannan och
kapporna tätare runt kroppen. Det var ingen som såg honom där han
stod lutad mot pelaren vid garaget. Bilarna passerade upp och ner. De
som var röda när de körde ut, var vita när de körde in.
Tidigare på förmiddagen hade en äldre herre med keps snuddat honom i sidan
när bilen sladdade till. Inte en blick åt hans håll. Bara ett hårt grepp
runt ratten. Nonchalans i ett nötskal. Eller plåtskal. Gubben nådde
knappt upp och hade egentligen behövt en kudde under häcken.
