Hon log när hon öppnade kylskåpet och hällde upp åt sig själv från
31
glaskaraffen med saft. Ett par isbitar hade dröjt sig kvar och simmade omkring i semestertempo. Ett glas från skåpet och en bricka från hyllan vid kylen, sedan traskade hon ut.
”Vill du smaka på min nygjorda flädersaft?” Elvira ställde ner den blommiga brickan på trädgårdsbordet i bersån och vinkade glatt.
”Gärna.” Grannen halvsprang och påsen med dagens varor stod fortfarande kvar vid bilen när hon satte sig på Elviras trädgårdsstol. Hennes kroppshydda gjorde att det knakade och Elvira log ett stelt leende.
Det blåste till och löven som legat i en prydlig hög, spred ut sig. Grannen rapade högljutt och sträckte på sig. Elvira tittade på svettfläckarna under hennes armar med avsmak. Vissa blev svettiga bara av att existera. Dukens kant flög upp och placerade sig i grannens saftglas. Elvira snörpte på munnen och gick in för att hämta en trasa.
På köksbordet låg tyngderna med clips kvar som hon skulle ha fäst i vaxdukens kanter. Det hade hon glömt eftersom löven irriterat henne på morgonen. Nåja, hon kunde ta med sig dem ut och sätta fast clipsen under saftstunden. Då slapp hon prata med grannen.
Trasan var ny och hon spolade ljummet vatten på den innan hon gick ut. En svart korp passerade mitt framför henne och kraxade. Hon stannade och såg efter fågeln som satte sig på lyktstolpen. Han satt stilla och betraktade Elvira och hennes saftsällskap.
Ännu en vind passerade och Elvira vred ur trasan och gick fram till grannen. Den snikna kärringen hade halsat ur sitt glas och satt nu med händerna knäppta över den fläckiga tröjan och log.
Elvira lyfte sitt glas, tittade på korpen som kraxade, sedan svepte hon glaset. Hon ställde ner glaset och tittade på grannen som fortfarande log. En knipande känsla spred sig i magen och Elvira blev hastigt illamående.
”Det var gott med is i saften, men lite för små bitar.” Grannen log och tittade på Elvira.
