Det blåste till och löven som legat i en prydlig hög, spred ut sig. Grannen rapade högljutt och sträckte på sig. Elvira tittade på svettfläckarna under hennes armar med avsmak. Vissa blev svettiga bara av att existera. Dukens kant flög upp och placerade sig i grannens saftglas. Elvira snörpte på munnen och gick in för att hämta en trasa.
På köksbordet låg tyngderna med clips kvar som hon skulle ha fäst i dukens kanter. Det hade hon glömt eftersom löven irriterat henne på morgonen. Nåja, hon kunde ta med sig dem ut och sätta fast clipsen under saftstunden. Då slapp hon prata med grannen.
Trasan var ny och hon spolade ljummet vatten på den innan hon gick ut. En svart korp passerade mitt framför henne och kraxade. Hon stannade och såg efter fågeln som satte sig på lyktstolpen. Han satt stilla och betraktade Elvira och hennes saftsällskap.
Ännu en vind passerade och Elvira vred ur trasan och gick fram till grannen. Den snikna kärringen hade halsat ur sitt glas och satt nu med händerna knäppta över den fläckiga tröjan och log.
