Jag höll på att snubbla på matkassen när jag skyndade genom sjukhusparken. Ett par barn skrek i gungorna och en ensam mamma stod med nedsänkt huvud över sin mobil. En pelare av rök steg mot den mörka kvällshimlen och när hon hostade kunde man höra att hon borde ha slutat röka för länge sedan. Mjölkpaketen slog mot knät och det enda jag ville var att komma hem och laga iordning lasagnen. Det kurrade i magen och det var sista gången jag åt sallad till lunch.
”Molly, kom hit nu Molly.” En hundägare kallade in sin vilt hoppande hund som snabbt anlände med en viftande svans. De försvann neråt Djulögatan och jag fortsatte gå.
Egentligen skulle jag inte gå genom parken. Det var en hel del skumma typer som florerade här på kvällarna och nyligen hade en pensionär blivit rånad. Men eftersom jag fått punktering stod cykeln kvar på torget. Däcket kunde jag fixa nästa dag.
När jag tagit matkassen i andra handen såg jag honom. Bara ena sidan först. Sen såg jag ryggen. Han stod tätt intill ett träd längre fram och jag stannade tvärt och bara stirrade. Varenda muskel i min kropp spändes.
Spännande början.
Imorgon kommer upplösningen…