Pang! Mjölkpaketet for ut genom plastpåsen och ner i marmorgolvet med en duns. Hela trappuppgången fylldes av mellanmjölk.
”Shit.” Lena pustade högt för sig själv och kände att skjortan började klibba. En liter mjölk på ett golv är precis lika mycket som man tror att det är. Nyckeln fastnade i det trasiga jackfodret när hon slet ut den. Typiskt. Det smällde när dörren for upp och påsen med innehåll landade på hallmattan. Äpplena och tomaterna rullade ut och stannade inte förrän de krockade med en flyttkartong.
Trasa och kökspappersrulle. Ner på knä. Skura och torka upp. Löv, hårstrån och damm blandades med grus. Varför städades trapporna så sällan? Vilken olycksdag det hade blivit. Först hade hon försovit sig och nästan kommit försent till nya jobbet. Sedan hade chefen varit sjuk och hon hade inte fått ordentlig hjälp med nya inloggningar på datorn. Första dagen hade i princip bestått av kallprat med kollegor, fika och genomgång av andra praktiska saker. Skönt med en mjukstart, men hon ville komma igång.
När hon sedan kom ut till parkeringen och såg att någon hade backat på hennes bil, höll hon nästan på att börja grina. Det var bara en lykta som gått sönder men bilreparationer kostar alltid mer än man tror. Inget meddelande, ingen lapp, ingen chans att hitta den skyldige.
Hon borde vara glad som fått tag i ett nytt jobb så fort. De två veckorna hon varit arbetslös hade fungerat som en kortare semester. Hon hade hunnit flyttstäda, inhandlat ny kökslampa och träffat ett par vänner hon inte sett på länge. Nu var hon beredd att sätta tänderna i nya utmaningar. Med hennes erfarenhet och långa utbildning, skulle till och med en chefstjänst kunna vara intressant inom de närmaste åren.
Sista tiden på förra bokföringsbyrån hade varit trist och seg. Allt färre kunder, pensionsfärdiga arbetskamrater och gamla lokaler. När företaget lade ner tog Lena det som en nystart. Flytt till ny stad, ny lägenhet och nytt jobb.
