Pang! Mjölkpaketet for ut genom plastpåsen och ner i marmorgolvet med en duns. Hela trappuppgången fylldes av mellanmjölk.
”Shit.” Lena pustade högt för sig själv och kände att skjortan började klibba. En liter mjölk på ett golv är precis lika mycket som man tror att det är. Nyckeln fastnade i det trasiga jackfodret när hon slet ut den. Typiskt. Det smällde när dörren for upp och påsen med innehåll landade på hallmattan. Äpplena och tomaterna rullade ut och stannade inte förrän de krockade med en flyttkartong.
Trasa och kökspapperrulle. Ner på knä. Skura och torka upp. Löv, hårstrån och damm blandades med grus. Varför städades trapporna så sällan? Vilken olycksdag det hade blivit. Först hade hon försovit sig och nästan kommit försent till nya jobbet. Sedan hade chefen varit sjuk och hon hade inte fått ordentlig hjälp med nya inloggningar på datorn. Första dagen hade i princip bestått av kallprat med kollegor, fika och genomgång av andra praktiska saker. Skönt med en mjukstart, men hon ville komma igång.
När hon sedan kom ut till parkeringen och såg att någon hade backat på hennes bil, höll hon nästan på att börja grina. Det var bara en lykta som gått sönder men bilreparationer kostar alltid mer än man kan tro. Inget meddelande, ingen lapp, ingen chans att hitta den skyldige.
Hon borde vara glad som fått tag i ett nytt jobb så fort. De två veckorna hon varit arbetslös hade fungerat som en kortare semester. Hon hade hunnit flyttstäda, inhandlat ny köklampa och träffat ett par vänner hon inte sett på länge. Nu var hon beredd att sätta tänderna i nya utmaningar. Med hennes erfarenhet och långa utbildning, skulle till och med en chefstjänst kunna vara intressant inom de närmaste åren.
Sista tiden på förra bokföringsbyrån hade varit trist och seg. Allt färre kunder, pensionsfärdiga arbetskamrater och gamla lokaler. När företaget lade ner tog Lena det som en nystart. Flytt till ny stad, ny lägenhet och nytt jobb.
Fullt av utmaningar och chans till många vänner. Humöret borde vara på topp, men nu låg hon på alla fyra och torkade mjölk i ett smutsigt trapphus. Roligare kunde man ha.
”Har det hänt en olycka?”
En kille kom från ingenstans med en käck stämma och ett leende. Något hon inte orkade med just nu.
”Ja, det kan man säga.” Hon fortsatte frenetiskt att svabba upp resten.
”Vill du ha hjälp eller?” Han stod kvar på samma fläck och log fortfarande och Lena kunde inte låta bli att bli att besvara leendet.
”Det går bra ändå. Men tack för att du frågade.” Hon reste sig och gick in i lägenheten med papper och trasa droppande av mjölk.
”Då blir det ingen mjölk till kaffet?” Hon hörde hans fortsatt glada stämma när hon pressade ner pappret i soppåsen och sköljde av trasan.
”Jag har aldrig mjölk i kaffet. Skulle ha gjort pannkakor.” Hon drog bort en hårslinga från ansiktet och lade märke till hur charmig han såg ut där han stod jeans och tröja och en jacka nonchalant slängd över de breda axlarna. Hans hår var solblekt och han hade klarblå ögon.
”Annars kan du få låna av mig om du vill.”
”Vad då?” Hon tittade frågande på honom.
”Mjölk alltså. Till kaffet. Eller till pannkakorna kanske.”
”Jaha, ursäkta jag är både stressad och trött. Jag har haft en dålig dag.”
”Det låter inte bra.”
