En grymtning i fullmånens sken – del 1/2

Det var verkligen som en äkta grisgrymtning. Ett snörvlande ljud som
väckte avsky. Helge visste direkt att de hade kommit tillbaka. Hela
gräsmattan som han och sonen sått förra sommaren var förstörd.
Uppbökad och geggig. Grästovorna låg huller om buller. De hade hållit
sig borta i flera dagar. Nu var de tillbaka. Men Helge var beredd.
Regnet smattrade likt tennsoldaters gång på fönsterbrädet. Kepsen
landade på huvudet och västen tog han på i bara farten. En dov rap
kom innan han fick tag i bössan som var laddad och stod bredvid
ytterdörren.
Det var ett lätt klapprande ljud som plasttofflorna gav ifrån sig när
han tog sig nerför trappan. Fullmånen sken som en apelsin mellan
träden och gav honom det ljus han behövde.
Det var mitt under fyrans nyhetssändning han blev störd. Mjölkglaset
och kvällsmackan låg prydligt uppdukade på en bricka och
katten hade fått en skvätt grädde. Nu låg Missan på sin plats i soffan
och spann. Detta var den skönaste stunden på hela dagen efter allt slit
i skogen. Total avkoppling och lite nyhetsprat rundade vanligtvis av
hans kvällar. Men nu visste irritationen inga gränser. Nu jävlar skulle
de få.
När Helge kommit runt husknuten scannade han vant av gräsmattan.
Inte ett spår. Med bössan i höger hand gick han ner mot vedboden
med bestämda steg. Vedkorgen som skulle ha burits in tidigare,
stod på kvar huggkubben. Den välslipade yxan var prydligt upphängd
på väggen med hjälp av två tolvtumsspikar. Bakom kubben var sexton
kubikmeter blandved prydligt travat. Mest björk. Det var lite av
hans terapiarbete på sensommaren. Ett konstverk att få ihop raderna
snyggt utan att det rasade under årets lopp. Man fick inte ens in ett
finger mellan vedträden. Helge log nöjt när han spanade in sitt arbete.
Men var hade de tagit vägen? Var det inte ett grymtande han hade
hört precis innan meteorologerna avslöjade vilket väder det skulle bli?
Hade han inbillat sig? Nog för att han börjat höra dåligt men inte så
dåligt. Han lyfte på kepsen och kliade sig på flinten. Helge sjönk ihop
och kände tröttheten sprida sig i kroppen. Knät och ryggen gjorde sig
påmind om ålderns inträde. Han suckade djupt över regnets framfart
och vid närmare eftertanke skulle han ha behövt stövlarna när
han gick ut. Nu var det försent och geggan hade spridit sig till båda
strumporna.