Det var verkligen som en äkta grisgrymtning. Ett snörvlande ljud som väckte avsky. Han visste direkt att de hade kommit tillbaka. Hela gräsmattan som han och hans som hade sått förra sommaren var förstörd. Uppbökad och geggig. Helt förstörd. De hade hållit sig borta i flera dagar men nu var de tillbaka igen. Men nu var han beredd.
Regnet smattrade likt tennsoldaters gång på fönsterbrädet. Kepsen landade på huvudet och västen tog han på i bara farten. En dov rap kom innan han fick tag i bössan som var laddad.
Det var ett lätt klapprande ljud som plasttofflorna gav ifrån sig när han tog sig nerför trappan. Fullmånen sken som en apelsin mellan träden och gav honom det ljus han behövde.
Klockan hade hunnit bli tio och mitt under fyrans nyhetssändning blev han störd. Irritationen visste inga gränser. Nu jävlar skulle de få.
När han kommit runt husknuten scannade han vant av gräsmattan. Inte ett spår. Med bössan i höger hand gick han ner mot vedboden med bestämda steg. Där stod vedkorgen som han skulle ha burit in tidigare, på huggkubben. Den välslipade yxan var prydligt upphängd på väggen på två tolvtumsspikar. Bakom kubben var sexton kubikmeter blandved prydligt travat. Det var lite av hans terapiarbete på sensommaren. Ett konstverk att få ihop raderna snyggt utan att det rasade under årets lopp. Han log nöjt när han spanade in sitt arbete.
Men var hade de tagit vägen? Var det inte grymtande han hade hört precis innan dom skulle meddela vilket väder det skulle bli? Hade han inbillat sig? Nog för att han börjat höra dåligt men inte så dåligt. Han lyfte på kepsen och kliade sig på flinten. Sen landade kepsen på skallen igen.
