Efter några minuter kände hon sig bättre till mods och när hon reste sig upp var hon inte längre vinglig i stegen. Nu var det dags att undersöka var hon befann sig.
Dörren eller trappan? Hade hon haft ett mynt hade det varit på sin plats att singla slant. Ole, dole, doff kanske? Nej, trappan fick det bli. Hon tog sig fram trippande på tårna med handen framför ansiktet för att undvika mer spindelväv. Det kändes som om hon var redo för det mesta.
Givetvis knarrade trappräcket när hon tog tag i det och det föll ytterligare ett par träbitar som studsade mot den grå marmortrappan. Nu var det bara några trappsteg kvar. Tjugofyra trappsteg totalt, ett för varje lucka i julkalendern. Skulle tomten komma nu eller? Nu hördes pratet igen, skratten och glas som klirrade stämningsfullt mot varandra. Vad var det för ställe hon kommit till?
Hon stannade på det översta trappsteget och kände att någon stod bakom henne. Andetagen mot nacken gav henne rysningar längs ryggraden och hon stod som förstenad ett par sekunder. Handlingsförlamad var inte hennes melodi men nu var det som om någon limmat fast henne i golvet. Armarna var som fastfrusna längs med hennes kropp.
Nu öppnades de höga dörrarna framför henne. Vem hade lurat hit henne? Hur hade hon varit så godtrogen och bara klivit in i den där svarta taxin? Hennes andning var på väg att upphöra när hon steg in i den glittrande salen.
Ljuset stack i ögonen och ett skimmer av blixtar tapetserade hennes synfält. ”Grattis på födelsedagen! Grattis till en bal på slottet! Haha, det trodde du inte va?”
