En bal på slottet – del 2

Hon blev förvånad själv att hon tordes gå in i slottet. Porten hade varit tung och det stora järnhandtaget kallt. Det krävdes att hon tog tag i det med bägge händerna för att kunna rubba den. Givetvis hade den gnällt när hon sköt upp den och givetvis hade en kråka kraxat över hennes huvud. Som en scen i en gammal skräckfilm.

När hon äntligen kommit in i slottet slogs hon av hur stort det var. En eld i den öppna spisen lyste upp ena hörnet och hon kände värmen slå emot henne. Vid sidan av eldstaden fanns den svarta dörren som hon drömt om två nätter i rad. Hur kom det sig att den glipade?

Stegen från trappan till dörren ekade och klackarna slog mot det nötta marmorgolvet. Att smyga var dödsdömt. Nu hördes rösterna igen. Men var det från övervåningen eller från den svarta dörren de kom? Hon kände sig fortfarande dåsig efter bilfärden och kunde inte avgöra rösternas ursprung.

När hon blundade kände hon hur huvudet dunkade. Tusen spänn för en Alvedon, någon? Plötsligt blåste det till och hon märkte att det blev kallt om benen. Klänningen, som hon inte visste hur hon fått på sig, var av tunt siden och fladdrade som ett asplöv av draget.

Över axlarna hade någon lagt en vacker sjal i en ljus nyans. Hon tog tag i den och drog den tätare runt axlarna. Kylan gjorde sig påmind och hon gick närmare elden.

På den andra sidan av eldstaden stod det en låg svart pall med röd sammetsklädsel. Den var mjuk att sitta på och framför elden kunde hon värma sina händer som knappt gick att röra.