Hon blev förvånad själv att hon tordes gå in i slottet. Porten hade varit tung och det stora järnhandtaget kallt. Det krävdes att hon tog tag i det med bägge händerna för att kunna rubba porten. Givetvis hade den gnällt det när hon sköt upp den och givetvis hade en kråka kraxat över hennes huvud.
När hon äntligen kommit in i slottet slogs hon av hur stort det var. En eld i den öppna spisen lyste upp ena hörnet och hon kände värmen slå emot henne. Vid sidan av eldstaden fanns den svarta dörren som hon drömt om två nätter i rad. Hur kom det sig att den glipade lite granna?
Stegen från trappan till dörren ekade och klackarna slog mot det nötta marmorgolvet. Att smyga var dödsdömt. Nu hördes rösterna igen. Men var det från övervåningen eller från den svarta dörren de kom. Hon kände sig fortfarande lite dåsig efter bilfärden och kunde inte avgöra rösternas ursprung.
När hon blundade kände hon hur huvudet dunkade. Tusen spänn för en Alvedon, någon? Plötsligt blåste det till och hon märkte att det blev kallt om benen. Klänningen, som hon inte visste hur hon fått på sig, var av tunt siden och fladdrade som asplöv i vinden. Över axlarna hade någon lagt en vacker sjal i en ljus nyans. Hon tog tag i den och drog den tätare runt axlarna. Kylan gjorde sig påmind och hon gick närmare elden.
På den andra sidan av eldstaden stod det en liten svart pall med röd sammetsklädsel. Den var mjuk att sitta på och framför elden kunde hon värma sina händer som knappt gick att röra. Efter några minuter kände hon sig bättre till mods och när hon reste sig upp var hon inte längre vinglig i stegen. Nu var det dags att undersöka var hon befann sig.
Dörren eller trappan? Hade hon haft ett mynt hade det varit på sin plats att singla slant. Ole, dole, doff kanske? Nej, trappan fick det bli. Hon tog sig fram trippande på tårna med handen framför ansiktet för att undvika mer spindelväv. Nu var hon redo för det mesta kändes det som.
Givetvis knarrade trappräcket när hon tog tag i det och det föll ett par träbitar som studsade mot den grå marmortrappan. Nu var hon nästan uppe. Tjugofyra trappsteg, ett för varje lucka i julkalendern. Skulle tomten komma nu eller? Där hördes pratet igen, skratten och glas som slogs mot varandra. Vad var det för ställe hon kommit till?
Plötsligt kände hon att någon stod bakom henne. Andetagen mot hennes nacke gav henne rysningar längs ryggraden och hon stod som förstenad ett par sekunder. Handlingsförlamad var inte hennes melodi men nu var det som om någon limmat fast henne i golvet.
Nu öppnades dörrarna framför henne. Vem hade lurat hit henne? Hur hade hon varit så godtrogen att kliva in i den där svarta taxin? Varför? Ljuset stack i ögonen och ett skimmer av blixtar tapetserade hennes synfält. Grattis på födelsedagen! Grattis till en bal på slottet! Haha, det trodde du inte va?
