De vita väggarna tryckte sig mot henne likt en tvångströja när hon kom in. Andningen blev tyngre och en dov stank av gammal källare fick henne att rynka på näsan. Hon tog ett steg närmare trappan men vågade inte gå upp. Spillrorna av räcket dunsade mot golvet när hon fick delar av det i handen. Varför skulle hon åka hit? Av alla dumma beslut hon tagit var detta ett av det dummare.
Hon ryckte till när hon fick något i ansiktet. När hon drog med handen över kinden var det delar av ett spindelnät som smetat sig fast. Hon ryggade tillbaka och kände hur håret på armarna reste sig. Någonstans långt borta hördes röster och om hon lyssnade riktigt noga var det någon som skrek. Av smärta eller av glädje var svårt att höra. Bara att det var högt och gällt.
Regnet smattrade på fönstren och det lät som det droppade någonstans. Hål i taket, det var bara det som fattades. Mobilen var borta och frågan var hur hon skulle kunna få tag i en taxi igen.
De mörka tonade rutorna och den söta doften i bilen hade gjort henne sömnig. Efter bara några minuters färd hade hon tappat både tidsuppfattningen och orienteringen. När bilen stannat kändes benen som gelé när hon klev ur och hade hon inte stått så nära grinden när hon blev avsläppt hade hon ramlat.
Grinden var rostig och händerna hade snabbt färgats brungula. Äckligt men samtidigt skönt att ha något fast att hålla i. Den kalla vinden hade slagit henne i ansiktet som en furie och det tog bara ett par sekunder att vakna till. Huvudet kändes tungt och det var precis som om någon tvingade in henne mot trappan.
