En bal på slottet – del 1

De vita väggarna tryckte sig mot henne likt en tvångströja när hon kom in. Andningen blev tyngre och en dov stank av gammal källare fick henne att rynka på näsan. Hon tog ett steg närmare trappan men vågade inte gå upp. Spillrorna av räcket dunsade mot golvet när hon fick delar av det i handen. Varför skulle hon åka hit? Av alla dumma beslut hon tagit var detta ett av det dummare.

Hon ryckte till när hon fick något i ansiktet. När hon drog med handen över kinden var det delar av ett spindelnät som smetat sig fast. Hon ryggade tillbaka och kände hur håret på armarna reste sig. Någonstans långt borta hördes röster och om hon lyssnade riktigt noga var det någon som skrek. Av smärta eller av glädje var svårt att höra. Bara att det var högt och gällt.

Regnet smattrade på fönstren och det lät som det droppade någonstans. Hål i taket, det var bara det som fattades. Mobilen var borta och frågan var hur hon skulle kunna få tag i en taxi igen.

De mörka tonade rutorna och den söta doften i bilen hade gjort henne sömnig. Efter bara några minuters färd hade hon tappat både tidsuppfattningen och orienteringen. När bilen stannat kändes benen som gelé när hon klev ur och hade hon inte stått så nära grinden när hon blev avsläppt hade hon ramlat.

Grinden var rostig och händerna hade snabbt färgats brungula. Äckligt men samtidigt skönt att ha något fast att hålla i. Den kalla vinden hade slagit henne i ansiktet som en furie och det tog bara ett par sekunder att vakna till. Huvudet kändes tungt och det var precis som om någon tvingade in henne mot trappan.

Hon blev förvånad själv att hon tordes gå in i slottet. Porten hade varit tung och det stora järnhandtaget kallt. Det krävdes att hon tog tag i det med bägge händerna för att kunna rubba den. Givetvis hade den gnällt när hon sköt upp den och givetvis hade en kråka kraxat över hennes huvud. Som en scen i en gammal skräckfilm.

När hon äntligen kommit in i slottet slogs hon av hur stort det var. En eld i den öppna spisen lyste upp ena hörnet och hon kände värmen slå emot henne. Vid sidan av eldstaden fanns den svarta dörren som hon drömt om två nätter i rad. Hur kom det sig att den glipade?

Stegen från trappan till dörren ekade och klackarna slog mot det nötta marmorgolvet. Att smyga var dödsdömt. Nu hördes rösterna igen. Men var det från övervåningen eller från den svarta dörren de kom? Hon kände sig fortfarande lite dåsig efter bilfärden och kunde inte avgöra rösternas ursprung.

När hon blundade kände hon hur huvudet dunkade. Tusen spänn för en Alvedon, någon? Plötsligt blåste det till och hon märkte att det blev kallt om benen. Klänningen, som hon inte visste hur hon fått på sig, var av tunt siden och fladdrade som asplöv av draget. Över axlarna hade någon lagt en vacker sjal i en ljus nyans. Hon tog tag i den och drog den tätare runt axlarna. Kylan gjorde sig påmind och hon gick närmare elden.

På den andra sidan av eldstaden stod det en liten svart pall med röd sammetsklädsel. Den var mjuk att sitta på och framför elden kunde hon värma sina händer som knappt gick att röra. Efter några minuter kände hon sig bättre till mods och när hon reste sig upp var hon inte längre vinglig i stegen. Nu var det dags att undersöka var hon befann sig.