Vinden dånade och hon gick gå ut på verandan för att rätta till
mattan. Den blåste ihop i en stor hög i ena hörnet och var det mörkt kunde man snubbla på den. Hon passade på att tända ljuset i lyktan och ställa ut den på det översta trappsteget. Hemtrevnaden spred sig och hon blev stående en stund innan klockan ringde på nytt. Gratängen. Lika snabba steg den här gången tog henne till spisen och hon öppnade luckan med en smäll. Nu var det dags.
De röda grytlapparna med små hjärtan på räckte inte till för att skydda henne mot värmen. En handduk fick tjäna som back up. Det ångade och hon ställde ner den på ett underlägg och njöt av doften. Hungern gjorde sig påmind genom ett kurrande i magen och hon hämtade en stor sked och placerade den på kanten av gratängformen.
Nu var det dags att tända ljusen. Första tändstickan gick av på mitten och hon fick skynda sig för att fånga den innan den landade på duken. Hon hann inte men det blev inget märke.
Den andra tändstickan klarade av sin uppgift och nu sken det mysigt från den stora kandelabern.
Hon gick ut i köket och öste upp gratängen på sin tallrik. Det blev en stor köttbit och en lika stor salladshög innan hon fortsatte med såsen. Högst upp på tomaterna och paprikan landade dressingen. Sedan tog hon med sig flaskan in i matrummet. Det klirrade lätt mot glasets kant när hon hällde upp. Men hon spillde inte. Åren på krogen hade gett henne erfarenhet av att servera.
Sedan satte hon sig tillrätta vid bordet och placerade tygservetten i knät. Synd att sabotera den fina vikningen, men hon ville inte spilla. Köttet var mört och gratängen lagom kryddad och hon njöt av varje tugga. Delar av hennes läppstift fastnade på glaset när hon drack. Det var rött och bildade en i det närmaste perfekt halvbåge. Hon tog en klunk till och ställde försiktigt ner glaset på underlägget. Det här var en underbar middag. Precis så som hon ville ha det. Så som hon hade drömt om.
