De röda grytlapparna med små hjärtan på räckte inte till för att skydda henne mot värmen. En handduk fick tjäna som back up. Det ångade och hon ställde ner den på ett underlägg och bara njöt av doften. Hungern gjorde sig påmind genom ett kurrande i magen och hon hämtade en stor sked och placerade den på kanten av gratängformen.
Nu var det dags att tända ljusen. Första tändstickan gick av på mitten och hon fick skynda sig för att fånga den innan den landade på duken. Hon hann inte men det blev inget märke. Den andra tändstickan klarade av sin uppgift och nu sken det mysigt av den stora kandelabern.
Hon gick ut i köket och öste upp gratängen på sin tallrik. Det blev en stor köttbit och en lika stor salladshög innan hon gick på såsen. Högst upp på tomaterna och paprikan landade dressingen. Sedan tog hon med sig flaskan in i matrummet. Det klirrade lätt mot glasets kant när hon hällde upp. Men hon spillde inte. Åren på krogen hade gett henne erfarenhet av att servera.
Sedan satte hon sig tillrätta vid bordet och placerade tygservetten i knät. Synd att sabotera den fina vikningen, men hon ville ju inte spilla. Maten smakade delikat och hon passade på att njuta av varje tugga. Delar av hennes läppstift fastnade på glaset när hon drack. Det var rött och bildade en i det närmaste perfekt halvbåge. Hon tog en klunk till och ställde försiktigt ner glaset på underlägget. Det här var en underbar middag. Precis så som hon ville ha det. Så som hon hade drömt om.
När hon tittade på den tomma stolen fantiserade hon om att han satt där. Att de konverserade och skrattade. Att han fyllde på hennes glas och gav henne komplimanger för hennes kokkonst. Och för hennes röda klänning med djup urringning. Givetvis skulle han skjuta in stolen när hon satte sig. Som en gentleman av rang. Men han fanns inte där. Han hade aldrig funnits.
Hon avnjöt maten med radion på. Då kom den inte så nära. Ensamheten. När hon var färdig satt hon kvar en stund och tog ett par klunkar dricka. Det bubblade i halsen och hon hostade till med handen framför munnen. Sedan torkade hon sig med servetten.
En kvart senare var hon klar och när det var dags att diska gick det fort. Det fanns som vanligt bara en tallrik som var smutsig. Den andra ställde hon in i det vita hörnskåpet och besticken lade hon i lådan. Glaset placerades i vitrinskåpet och servetten vek hon upp innan han lade den i den översta lådan på byrån.
Hon började redan fundera på hur hon skulle vika den till nästa helg. Kanske som en svan eller bara helt vanligt. Nåja, hon hade en hel vecka på sig att bestämma sig. Och vilken mat skulle hon laga? Det skulle vara trevligt med en fiskrätt för en gångs skull. Kanske en gös?
Var hon på riktigt bra humör skulle hon kunna tänka sig att göra en förrätt. Något med räkor kanske. Och baka bröd. Det fanns ju så många goda ostar. Tid fanns att fundera även över det.
När ljusen var släckta och radion avstängd gick hon och lade sig.
