Männen fyllde sina muggar med fontänens porlande vatten och deras skratt och skrän ekade i natten. Varje fullmåne hade de träffats vid poolen. Sommar som vinter, höst som vår. Det var inte alla möten som mynnade ut i några beslut men när de gjorde det, kände de sig nöjda.
”Det har du rätt i. Kanske lite väl överilat när du bara var sen med en räkning.” Arne nickade och tog en klunk av det kalla vattnet. ”Evert har gjort värre saker.”
”För att inte tala om Britta. Ni vet hon som bor vid sjön. Är det inte
hennes tur snart? Hon lånade Anderssons båt och körde på grundet vi Koppskär. Och tjuvfiskat har hon gjort sedan urminnes tider. Hon säljer dyrt till handlarn i Kalletorp. Jag har själv sett när hon levererar.” Frans torkade bort saliv från munnen när han pratat klart.
”Vi har även diskuterat Lelle. Större svin får man leta efter. Han gav sin son en rak höger så näsbenet sprack.” Bengt skakade på huvudet.
”Varför då?”
”Traktorn hamnade i diket när han skulle ut och plöja. Tur att han inte lånade min.” ”Ja, verkligen. Det hade han fått ångra.”
”Sedan har vi Anders.” Bengt tittade sig omkring. ”Är inte han för ung?”
”Du vet att döden inte har med åldern att göra.”
Anders var en latmask av rang. Kom alltid för sent till skytteklubbens möten fast det var han som hade hand om nyckeln. De andra fick stå ute och frysa. Han bara garvade och lunkade på med sin trista attityd. När det var årsmöte glömde han att köpa fika och han hade svårt att förklara varför det alltid diffade i klubbkassan.
