”Vi har även diskuterat Lelle. Större svin får man leta efter. Han gav sin som en rak höger så hela näsbenet sprack.” Bengt skakade på huvudet.
”Varför då?”
”Traktorn hamnade i diket när han skulle ut och plöja. Tur att han inte lånade min.”
”Ja, verkligen. Det hade han fått ångra.”
”Sedan har vi Anders.”
”Är inte han för ung?”
”Du vet att döden inte har med åldern att göra.”
Anders var en latmask av rang. Kom alltid för sent till skytteklubbens möten fast det var han som hade hand om nyckeln. De andra fick stå ute och frysa. Han bara garvade och lunkade på med sin trista attityd. När det var årsmöte glömde han att köpa fika och han hade svårt att förklara varför det alltid diffade i klubbkassan.
”Nej, det är nog Evert den yngre vi väljer den här gången. Eller hur?” Arne tittade runt.
Männens blickar möttes och de nickade instämmande. Till en början hade sällskapet bara bestått av Arne och Örjan. Arne hade haft svagt hjärta i flera år och Örjan hade haft problem med både lungorna, blodtrycket och lederna. Till slut orkade inte kroppen längre. Det kändes som en befrielse den dagen han fick träffa sin gamle vän Arne. Eftersom det var fullmåne på deras första möte, bestämde de sig för att fortsättningsvis alltid träffas då månen var full.
Allteftersom tiden gick, blev det fler medlemmar på mötena. Ekenbergs pool var samlingsplatsen eftersom huset stått tomt i flera år. Gubben Ekenberg blev den tredje medlemmen. Hans arvingar hade inte lyckats sälja huset ännu.
”Då är det beslutat. Men hur ska det ske? Är det någon som har en idé?” Leif tittade runt.
Själv hade han gått vidare när han fick ett träd över sig. Det gick fort och var smärtfritt. Lite kladdigt att ta reda på, men det var det enda man kunde ha en åsikt om. Han lämnade tre miljoner efter sig och en stor gård utan lån. Hans fru klarade sig gott och barnen gick det heller ingen nöd på.
Efter många förslag kom Ture på att Evert den yngre köpt en sportbil alldeles nyligen. En Mercedes som var så fin att det blänkte om dess röda färg även efter ett regn. Tillsammans snickrade de ihop en lösning som de var nöjda med. De avslutade mötet med att ställa muggarna vid fontänens kant och ställa upp sig vid poolkanten.
”Vi ses igen om en månad.” Örjan tittade på de andra och de nickade till svar. ”Jag kommer att hälsa Evert den yngre varmt välkommen till vårt nästa möte. ”Till dess, hav förtröstan, vi kommer aldrig tillbaka.”
En efter en dök de ner i den tomma poolen. Löven hade samlats i hörnen och kaklet på norrsidan hade släppt i fogarna. Nu låg det fyra plattor på botten. Månen smet in bakom ett moln och männen försvann med mörkret.
Tre dagar senare tog Evert den yngre ut sin bil. En sista tur innan vintern och halkan var redan där och de blankslitna däcken gled mot asfalten likt en symfoni. När Mercedes krossades mot bergväggen, hördes ett skrik från Evert. Sekunderna senare tystnade han.
Vid nästa fullmåne kom Evert den yngre gående bland de uttorkade rosenbuskarna på Ekenbergs tomt. Från och med nu skulle de sju döda männen bli åtta.
