Det blev en lunchfemma

På löpbandet, men det räknas ändå. Jag är nöjd med både flåset och tiden också. Jag vill gärna slå förra årets tid på Vårruset. Under våren har jag höjt hastigheten på löpbandet pyttelite varje månad.

Det är ingen idé att ösa på för mycket för det klarar man bara en gång och sen kroknar man och då tappar man allt. Glädje, motivation och energi. Att öka långsamt är det bästa.

Visst kan man krokna då också, men man är snabbt på banan igen och då blir inte fallet så stort. Bara att kämpa vidare.

Det gäller att använda sig av pannbenet ibland, när orken och fötterna inte vill. Man får sätta upp sina mål, visualisera och bara dra på. Det finns inget annat, ingen som peppar dig mer än du själv. Det är din ork, din tro och din vilja som avgör vad som händer.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *